Förra gången valde han sitt TV-stativ framför kvinnan han älskade. Nu är han vid Egeiska havets kust med det enda han fortfarande litar på. Dagarna flyter ihop. Poolen, eftermiddagsvärmen, ett stilla hus där ingenting händer. Precis så vill han ha det. Sedan träffar han någon. Att falla för henne tar ungefär lika lång tid som ett pappersflygplan behöver för att glida över en strand. Den här gången får han välja igen. Dear Maria, del två. Filmad på 16 mm av Finn Christian Peper.

I jakt på stillhet lämnar han bakom sig det liv han en gång levde. Långt från staden kliver han in i en värld där tiden tycks stå still. En plats för att reflektera över det förflutna, uppfinna framtiden på nytt och bli någon annan. Men förvandling sker sällan i ensamhet. I sökandet efter ett nytt liv finner han samhörighet med en annan människa. Det som börjar som ett oväntat möte växer till en längtan att hålla fast, att höra till, att tro på något större än sig själv. Kanske dras vi till människor och föremål av samma anledning: behovet av att ge något mening, att göra det till vårt eget. Vissa saker blir föremål för begär. Andra blir själva begäret. Men begär delas sällan i lika mått. Ibland, när vi lämnar det förflutna bakom oss, upptäcker vi att det har följt med oss hela tiden. Till slut står han kvar med det han kom för att söka, men kanske inte på det sätt han hade föreställt sig.